Hannah Alesson

Jag har kommit att tänka på en sak en väldigt skum tanke..
Har jag verkligen någonsin varit kär? på riktigt?
Jag börjar tro att jag aldrig någonsin har varit kär och
det är inte fel alls av mig att säga det för alltså jag tror inte
att jag är den person som kan bli kär i någon på riktigt som behandlar
mig som skit och jag trodde att jag hade varit kär 2 gånger
men nu ja jag tror inte att det var äkta kärlek längre.

Varför VARFÖR ska jag bo hemma när det ska vara så här!?
så less på leva i en vardag med bråk och tjat..
Jag står inte ut längre kan dagarna gå fortare jag vill fylla år NU
inte om 2 MÅNADER NU NU jag vill ansöka om en lägenhet och jag SKA
få en lägenhet på ett eller annat sätt så är det bara jag vägrar att
bo kvar hemma i värsta fall så sticker jag igen och struntar i om
jag får bo på gatan nu för jag är så jävla less!
Det är sånt här som gör mig till en negativ person till en som bara vill
ge upp allting för att jag lever i en vardag med tjat och bråk!

GE MIG FRIHET FÖR I HELVETE!
DU inser inte att jag drar mig längre och längre bort ifrån familjen.
Det är så jävla jobbigt att inte få en egen lägenhet när jag själv vet
att vi kommer bättre överens när vi inte bor tillsammans..
Jag duger ju för fan ALDRIG vad jag än gör spelar ingen roll hur
långt jag har tagit mig eller hur högt upp på toppen jag står
JAG DUGER ALDRIG! kan lika gärna bara ge upp och skita i allt och
bete mig lika för jävligt som jag gjorde förr och fortsätta med den
där "kriminella" livs stilen DET SKULLE INTE GÖRA NÅGON SKILLNAD ÄNDÅ!

Hej alla underbara läsare!

Ikväll/natt har jag verkligen funnit inspiration så det är helt otroligt!
Inspirationen kommer då ifrån en annan person med en helt fantastisk blogg,
jag vill länka er hennes blogg så jag gör det nu
http://mondoblog.se/bunny den är verkligen värd att
läsas eller bara att besökas! Hon är frisör och gör helt otroliga
hårförlängningar och färgningar och inte nog med det så
målar hon nå helt underbara tavlor. Ni som inte vet så mycket om mig
( inte många som gör det längre ) .. men ja så mitt liv liknar hennes
väldigt mycket ( enligt mig ) med det menar jag att jag föredrar att
vara ensam än bland en massa folk och jag har spyfobi
jag kan inte gå utanför dörren ( utanför tryggheten )
utan att kännas spy känslor och med dom känslorna så kommer min
största rädsla och det är att spy, spy bland en massa folk ute i
det okända med främlingar runt omkring mig..

Jag har nyligen kommit på en sak och ja jag har ju alltid varit så
avundsjuk på människor som har en speciell gåva så som
tlx  rita, måla, sjunga, sminka mm mm.. jag har aldrig tyckt eller trott att jag
har någon sån där speciell gåva men det kanske jag
har ändå om man tänker efter lite? Jag har kollat tillbaks på mina
blogg inlägg och jag har märkt att ALLA mina inlägg
är VÄLDIGT långa och fyllda med meningsfulla texter,ord,meningar..
Kanske är det så att just skriva är min "speciella gåva", eller vad tror ni?
För er som inte visste så spelade jag bas och elgitarr som yngre och jag hade
ett band som jag spelade in en skiva med och jag skrev låten med även om den
inte blev riktigt som jag velade just då och desutom så velade jag
sjunga låten själv men så blev det inte eftersom att jag inte velade att någon
annan i studion skulle höra mig haha.. Jag är också väldigt mode intresserad
( inget man kan tro dock ) men ja jag går inte i mode kläder och
sånt utan jag skapar mer mitt "egna mode" eftersom att jag inte gillar
att vara en i mängden, gillar det där lite udda eller vad man kan kalla det för.
Jag är väldigt intresserad av inredning också med och
där är jag väl lite blandad i stilen mycket svart/vit är jag för där
men sen kan jag helt ha ändrat stilen till varma och
färgglada färger i regnbågens färger precis som med min kläd stil.


Nu får ni självklart skratta och allt vad detta nu innebär haha men ja hmm..
Jag funderar faktiskt på att skriva en bok och ja jag är ju bara 17 eller ja 18
om 2 månader. men ändå liksom, why not?
ni ser väl själva hur mycket jag skriver om allt och ingenting?
jag lär väl kunna klara av att få ihop en bok på något sätt ändå tycker jag väl.
Eller vad tycker ni, ni som läser min blogg? ALLA svar är uppskattade! :)


Nej men nu ska jag lägga mig i sängen och glo på tv..
Men ni hör nog kanske mer från mig imorgon bitti eftersom att jag nu
känner att jag har fått passionen till att skriva tillbaks tack vare
den där bloggen jag har länkat till er högst upp i mitt inlägg :)

 

 

Du är inbjuden så missa inte det här! :)

Jag är medlem på Campadre, Skandinaviens första "Private Shopping Club".
På Campadre får du unika erbjudanden på eftertraktade varumärken,
varje dag. Mode, heminredning, sport, resor och andra livsstilsprodukter -
upp till 70 % under ordinarie butikspris. Här är din inbjudan, bli medlem du med!
Jag LOVAR att du absolut inte kommer att bli besviken! :)


Länken har ni här nedanför som ni ser, hoppas ni hittar något roligt! =)

http://campadre.se/tipsa/97303

Jag hade möte på bup igår och allting gick väl helt okej faktiskt,
dock fattades en person som nog hade behövt vara där vet inte riktigt
vad han är för något men någonting mellan ( läkare, psykolog, kurator ),
han va "sjuk" ( bakfull ) haha han är BÄST så det gjorde inte mig något :)
Men läkaren var där han som skriver ut min medicin också ( Concerta ) ..
ååh ja han babblade på som vanligt med sina "historier" ush så jävla dryg ;p
Han pratade om att höja min medicin ännu mer alltså dubbla högsta dosen
på concertan och högsta på den  är 54 mg så dubbla den och det blir 108 mg,
men jag hade alldeles för hög puls igår så läkaren va väldigt orolig och
TRO MIG det var han för han skrämde till och med upp mig och jag blir
aldrig rädd när det gäller min egen hälsa och säkerhet..
ajja eftersom att min puls var så pass hög så ska vi avvakta med att höja
dosen och sänka dosen till 36 mg istället och 36 mg funkar inte på mig
det vet dom och jag redan men vi blev tvungna eftersom att ja inte vet jag
mitt liv inte ska "sättas på spel" nej men man ska väl inte utmana ödet helt änkelt :)

Blev även prat om att jag skulle pröva på andra mediciner men jag sa det
att jag tänker absolut INTE ta flera mediciner på samma gång utan i så fall
så testar jag EN sort i taget vet inte riktigt vad det är för mediciner men det
är väl ångest dämpande skit och ska göra mig mer utåt som person typ
det låter som att det är den där medicinen med Benzo i
tror den är för såna med socialfobi men grejen är att jag trodde inte
man fick ta den medicinen i första hand eftersom att Benzo är så pass
beroende framkallande också har jag läst på internet att man ska
gå i terapi och pröva på det i första hand fast i vilket fall som helst
så skulle jag aldrig gå med på att gå i terapi eller någonting sådant
sen så vet jag att är det någonting jag ALDRIG
skulle bli beroende av så är detpiller eller ja man ska väl aldrig
säga ALDRIG för allt är möjligt men jag säger bara
vad jag vet och hur jag är som person när det gäller piller..
Därför som jag sa till läkaren att jag tar bara EN medicin i taget
eller ingenting alls. Min mamma vet även att jag knappt
tar alvedon för att jag är så emot pillerfast ja nu på senare tid
har jag slappnat av för att jag har väl insett nu att bara för
att människor runt omkring mig har fastnat i piller och
sånt så betyder inte de att jag kommer att göra det!
Jag tycker inte illa om dom som håller på med droger
och sånt skit men det gör mig riktigt ledsen för det mesta eftersom
att det är personer som jag älskar och bryr mig om
men sen vet jag med att dom personerna som jag nu pratar om alltid
kommer att vara min familj och dom kommer ALLTID
att skydda mig med sina liv och dom har aldrig någonsin gjort mig illa
på något sätt förutom att jag är rädd för att förlora vissa av dom
precis som jag gjorde med min äldsta storesyster som dog av en överdos..


jaja nog om det nu! :)
Läkaren ställde massa irriterande och idiotiska frågor ( enligt mig )
och han ställde en fråga om vad jag har för drömmar och nu när jag tänker
efter så gör det ganska ont att tänka på vad jag svarade..
Jag sa att jag inte har några drömmar också sa jag 
" varför skulle jag vilja ha en dröm? " ,  shit det är väl självklart att
jag har en så kallad "dröm" så imorse när jag vaknade var det som om
hela min värld förändrades jag har inte bara EN dröm nu utan FLERA,
så nu ska jag göra en lista på mina STÖRSTA drömmar..



1. Fytta utomlands
2. hjälpa dom hemlösa i Sverige
3. hjälpa djur som far illa till elr som inte har något hem
4. Hjälpa kvinnor och barn som far illa till i hela världen
5. öppna eget företag och tjäna egna pengar
6. Bli framgångsrik som person

Det är mina STÖRSTA drömmar.



Sen så vill jag verkligen lyckas med allting som att få ett jobb
och allt det där bara få en stabil vardag med rutiner..
Sen har jag inte talat om varför och vad tanken är att det ska leda till,
men sanningen är att jag vill ta hand om min systerson även om han
har det bra där han är nu, men jag vill ta hand om honom
jag vill att han ska vara nära sin familj jag vill inte ha det som det är nu
de duger inte för mig för det han sa till mig dagen efter julafton på bussen
när han skulle tillbaks dit han bor nu först så sa jag,
"Vi ses nog ganska snart igen"  och han svarade  "ja de hoppas jag".

Ni förstår inte ingen förstår USCH jag sviker han, min lillkung, mosters älskling..
Du är mitt ALLT, det är dig som JAG lever för och jag ska skydda dig med mitt
liv tills den dagen då jag dör! Du är så älskade min fina underbara!
Moster älskar dig mer än någonting annat i världen hjärtat mitt.



Hihi vad mycket jag har skrivit nu igen, men har ni märkt någonting nytt?
som ni kanske inte har sett på ett tag på min blogg?
DET ÄR JU ETT POSITIVT INLÄGG! haha känns riktigt skönt faktiskt :)





Lyckan väntar det är sanna ord min vän,

Tänk att mitt humör kan skifta så förbannat jävla snabbt!
jag får nå jävla fel alltså.... minsta lilla ljud runt omkring mig nu
gör mig förbannad och då menar jag riktigt jävla ilsk!
ååååh jag vill slå ihjäl någon vara SLÅ SLÅ OCH SLÅ snart slår
jag till mig själv har riktigt sjukt med damp nu jag vet inte vart
jag ska ta vägen och jag har tagit medicinen idag för första gången
på någon vecka nu så VARFÖR HAR JAG SÅN DAMP NU DÅ FÖR!?
känslan inuti mig går inte ens att beskriva,
alltså va fan kommer all den här ilskan ifrån jag skojar inte skulle
någon komma i min närhet nu så skulle jag inte kunna vara snäll
inte de minsta lilla och jag vet att mamma kommer få ut för det här
när hon kommer hem om hon pratar med mig och de gör mig ännu mer
förbannad!! OCH NEJ jag kan inte kontrollera mina utbrott hur mycket
jag än försöker men ju mer jag försöker desto fortare växer ilskan inom mig..
VARFÖR funkar inte medicinen lika bra på mig längre för!?!?!??!?!
jag tar ju för i helvete högsta dosen
JAG BORDE NÄSTAN VA I KOMMA LIKNANDE TILLSTÅND!
Jag vill höja dosen eller ta något annat som funkar bättre jag vill inte vara vaken
jag är så less på att bete mig som jag gör, jag är så JÄVLA LESS på att
låta så jävla illa mot mamma hela jävla tiden...





Jag behöver verkligen en sån där speciell
person i mitt liv som kan lugna ner mig
med en ÄNDA kram...

Hej mitt namn är Hannah och jag går dag ut, dag in och låtsas att jag mår bra,
bättre och är glad varje dag, visar aldrig några känslor i verkligheten (TYP)!
Jag har gråtit 1-3 gånger i nyktert tillstånd fram för någon under hela mina
snart 18 år, jag är less på att höra om alla andras problem som oftast består
utav killproblem/tjejproblem och om dom som på står att dom är så jävla
ensamma och att ingen finns där för dom när dom har TUSEN människor
som bryr sig om dom och finns där för dom dag som natt!!
Jag är så JÄVLA TRÖTT på att alltid sätta andra fram för mig själv nu,
jag är så jävla TRÖTT på att hålla på och låtsas med allt, SÅ LESS LESS LESS!
Just nu så har jag ingen lust att leva inte här och idag!!!
Jag gillar inte att känna, gillar inte känslor dom bara förstör för mig
och får mig att må skit!! Jag har stängt ute/stängt av alla känslor sen jag
var liten eller ja inte ilskan då nej jag har fått raseri utbrott ända som jag va
en liten äcklig snorunge, ända sen jag inte kunde prata riktigt...
Jag själv medicinerade mig med alkohol som yngre (fjortis åldern) ja hmm alltså
innan jag åkte in på hem vilket var år 2008......
Jag träffade en kille en kort stund efter
att jag fick flytta hem och allting gick suuuuper fort mellan
han och mig nu när jag tänker efter.. Under tiden vi var tillsammans
så dog min äldsta syster av en överdos
i April 2009 och under hela den tiden gick jag utan sånt stöd som
jag egentligen hade behövt kanske och allt de där
men de klarade jag rätt bra tyckte jag ändå förutom att
jag tog till alkoholen lite då och då inte för att jag har alkohol problem
som min förra soc trodde att jag hade
( DUMASTE SOC KÄRRINGEN I HELA STAN VAR HON DÅ) ...
Jaja drygt 11 månader tillsammans med honom ( mitt ex ) så tog det slut
och jag blev sårad av han gång på gång när det tog slut mellan oss
sen en gång i början på 2010 så hade jag festat med några kompisar och jag
hade flippat ur mitt ex kom & någon till kom och hämtade mig från festen
skjutsade hem mig och några timmar efter det runt 3-4 på morgonen så
satt jag ensam hemma och grinade,grinade & grinade ringde till mitt ex
och sa att jag inte orkade nå mer, ja orkade inte leva nå mer,
han sa bara till mig att gå och lägga mig och att allting skulle lösa sig...
Vi sa hej då och la på luren,  allt jag kunde tänka efter det samtalet
var att verkligen ingen brydde sig, ingen lyssnade
på mig, jag fanns inte jag var bara luften som ingen behövde för & andas..
så jag gick till badrummet och försökte hänga mig
själv det misslyckades TOTALT sen tog jag till lite vassare
grejer och skärde upp armarna ( vill på peka att alkholen eller ja
absinten som jag drack av gjorde så jag hamnade i ren psykos )
men men iallafall så ringde jag mamma tror jag å
sa vad jag hade gjort och bla bla så efter en liten stund kommer
några inrusande i lägenheten och det var mamma, Arto
och någon mer minns inte vilka tror att de va min syster och hennes kille..
Någon försökte stoppa blodet medans en anna ringde efter
ambulans så sen blev det ambulans raka vägen till akuten heeelt
onödigt enligt mig eftersom att det inte var så allvarligt
tyckte jag då.. hmm ja ja ja jag vet inte ja orkar inte skriva mer typ..
Sanningen var ju ändå att det var ett vanligt beteende hos såna med ADHD
ja det kallas själv medicinering för er som är för
dumma för att förstå (ber om ursäkt) .Jag vill så mycket med mitt liv
men ingenting blir någonsin som jag hade tänkt mig
nej allting går åt helvete när det väl har börjat gå bra,
som nu med min prakitik & allt jag går aldrig en full vecka ut nej jag
pallar inte helt änkelt!! Alla andra tror att jag är lat,
har ont i huvudet bara eller att jag inte kommer upp ur sängen
men så är FALLER ICKE! jag är ingen "LAT" person alls nej inte någonstans,
jag har inte ALLS svårt för att ta mig upp på morgonen hur
tidigt det än är eller hur sen in på natt jag en har gått och lagt mig!
Jag fick min AHDH Diagnos i början på 2010 så då va jag
alltså nästan 17 år och tiden innan det har
ALLA FUCKING JÄVLA F*TTER till VUXNA FUCKAT UPP MITT LIV,
MIN FRAMTID MITT SJÄLVFÖRTROENDE OCH HELA MIG!!
Tack vare att ALLA VIDRIGA VUXNA trodde att jag var
DUM I HUVUDET så kom min diagnos (ADHD) inte förens jag va 17 år,
tack vara er f*tter så¨har jag ingen framtid, ingen utbildning INGENTING!
Jag blev mobbad från Årskurs 2 (lågstadiet) tills Årskurs 5 (mellanstadiet)
sen fick jag fan nog för om ingen jävel ingen vuxen,
ingen lärare brydde sig FAST DOM JÄVLARNA SÅG
VAD SOM HÄNDE VARJE JÄVLA DAG
så skulle jag sluta gå till skolan och de gjorde jag..
Så Andersbergsskolan FICK DRA ÅT HELVETE i mina ögon!!
Jag gick ju om en klass i lågstadiet utan någon som helst förklaring
till det jag  var bara "inte mogen" hahahha!! FUCK YOU FUCK ER!
men jag gick 7an på LILLHAGSSKOLAN Lärarna där PLUS rektorn
VAR/ÄR HELT JÄVLA STÖRDA I HUVUDET JÄVLA MISSLYCKADE
FANSKAP!! REKTORN HADE MAGE TILL ATT SITTA OCH
TALA OM FÖR MIG OCH 2 AV MINA KOMPISAR ATT VI
VAR DUMMA I HUVUDET?!?!? du din jävla idiot du skulle egentligen bara
ta och passa dig du DIN PATETISKA MISSLYCKADE JÄVLA NOLLA!!
jag ska tala om för dig att jag kan stämma skiten ur din skola (LILLAHGEN) och
vad gäller er andra så ska jag tala om att jag kan
STÄMMA SKITER UR ANDERSBERGSSKOLAN OCH ER JÄVLAR SOM BARA
KASTADE UT MIG FRÅN GYMNASIESÄR!


Hej & hå nu fick jag skriva av mig en hel del..
Just de jag blev mobbad i skolan och alla undrar säkert för vad..
JO då ska jag tala om för er för första gången i hela mitt liv
att jag blev mobbad för att jag var STOR, FET, TJOCK ett riktigt
jävla vidrigt FETTO KOM fan inte och säg att ni vet hur det känns nej för
de gör ni INTE men jag kan ju tala om för er att jag har varit FET
men samtidigt när jag kom upp i tonåren så var jag underviktig
så alltså har jag både varit FÖR FET och FÖR SMAL nu är jag väl lagom
men i mina ögon så¨kommer jag ALLTID att vara FET, ÄCKLIG usch allt de där
så för en gångs skull så tänker jag säga det här nu utan att ångra mig
utan att känna mig patetisk eller egoistisk, NI VET INTE HUR DET KÄNNS
SÅ KOM INTE OCH SÄG TILL MIG ATT NU FINNS DÄR FÖR NI VET HUR DET
KÄNNS NI VET INTE!!! JAG SÖKER INTE UPPMÄRKSAMHET DET JAG
HAR BESKRIVIT FÖR MÅNGA SÅ MÅNGA GÅNGER ÄR VAD JAG SER I OCH
PÅ MIG SJÄLV FATTA DET!? de sitter i min äckliga hjärna
att jag är FET,FUL,ÄCKLIG och allt!

Ni vet ingenting, ni anar inte någonting...



Skitsamma nu känner jag mig egoistisk och patetiskt ialf,
kom inte å tro att jag tycker synd om mig själv för det gör jag inte
ända gångerna jag tycker synd om mig själv är när ABSOLUT INGEN
ser mig eller när jag inser att jag inte kan visa känslor som alla andra
för att jag är en KÄNSLOKALL BITCH & kan inte ta ner muren runt om mig...

Ni alla kan va lugna sluta tänk att jag är en patetiskt,
självmordbenägen lite fjorts.. Som sagt så skyller jag det gärna på absinten..
JA jag önskar även att mitt ex hade funnits kvar i mitt liv nu
som han lovade eftersom att jag alltid skulle var en
utav hans "bästastevänner" vilket var bullshit men de visste jag
så det var ingen nyhet för mig, tror inte att han läser min blogg heller
så därför skriver väl jag exakt vad jag vill just nu..
Jag hade gärna velat haft kvar honom som en
väldigt nära vän och ingenting mer och jag är helt ärlig då ja har
inge känslor kvar för honom även fast det kanske kan
värka så om det känns lite obehagligt för mig när
de gäller hans nuvarande förhållande. Sånt är livet också
kan ja tala om för er som tror att jag fortfarande vill ha honom
att jag träffade en kille i slutet på sommaren av 2010
som jag fortfarande inte riktigt kan glömma men de skiter jag också i
för de där som hände behövde jag verkligen inte har bara träffat på
fega idioter förra året aldrig någon som vågade vara ärlig fega fanskap,
TA ÅT ER ALLIHOPA ni killar som gör det :)

Ne men som jag sa så hade jag gärna velat ha han kvar i mitt liv
som en väldigt nära vän och ingenting mer.

Ingenting blev som det skulle, inget är som det borde vara och
ingenting blev som jag trodde.. Det var inte så här jag hade tänkt mig att
allting skulle bli nej jag trodde verkligen att framtiden
för mig var ljus och härlig! Ingenting blev som jag
trodde för bara några år sedan.. JA jag vet det blir vad man
gör de till och blablabla, lätt för er att säga va??
ska väl inte sitta och säga att det inte alls är sant
det där för lite sant är det allt, men allt är inte jämt
vad det ser ut att vara så ta reda på lite fakta först
INNAN ni öppnar käften! Här om dagen satt jag hemma och
tänkte på en hel del och önskade att jag
var liten igen som fan usch! för tro det eller ej men jag var faktiskt
"mammas lillaflicka" när jag var yngre och det är jag väl fortfarande
på sätt och vis men inte på det sättet jag en gång var och
inte på det sättet som jag så gärna vill vara igen..
Skäms absolut inte för att tala om det öppet här i bloggen om att
jag är/har varit mamma flicka för att jag älskar min mamma och
jag älskar allt hon har gjort för mig och människor runt omkring henne
mest av allt älskar jag att hon är den ÄNDA människan
som har funnits i mitt liv som ALDRIG har gett upp hoppet
om mig fast än jag har betett mig som jag har gjort under alla dessa år..
hon lämnade aldrig min sida hon stod alltid kvar vad som än hände,
hon fanns kvar när alla andra försvann..


Försöker att inte tänka längre försöker att stänga ut allt som
tynger ner mig. Fattar knappt hur jag orkar fortsätta än idag!
ska jag vara ärligt HELT ärlig så hade jag aldrig kunnat trott
nu här och idag att jag fortfarande skulle vara vid liv och på
sätt och vis så borde jag väl inte finnas kvar idag efter alla
gånger som jag har försökt med ah äh ni vet vad jag menar..
men samtidigt är jag glad att jag finns med idag så jag kan se
efter min mamma så hon mår bra och inget händer henne samma
lika med min syster och min systerson, älskar er min fina familj! <3



Jag behöver en paus ifrån mitt liv även fast jag inte har något liv,
en paus från mig själv kanske? jo en paus från mig själv vore fint..
Det är mig de är fel på och ingen annan, jag måste ändra på
mig SJÄLV och inte försöka eller önska att jag kunde ändra på någon annan..
Ett grattis till mig då kanske som har insett nu att det är mig själv det
är fel på och ingen annan?  ush.. ångest, depp, panik, damp och FEEET ångest..