När allting tystnar
Tom, står jag inför nattens mörker,
utlämnad åt mitt eget öde.
Tomheten förföljer mig.
Att känna är att leva,
men att leva är farligt,
och att känna, farligare.
Sårbarheten har tagit över,
på grund av den känner jag ingenting.
På grund av den, är jag ingenting.
Tjejen inom mig har slutat skrika,
hon är numera tyst,
och har accepterat sitt öde.
Kommentarer
Trackback
