Hannah Alesson

Hej mitt namn är Hannah och jag går dag ut, dag in och låtsas att jag mår bra,
bättre och är glad varje dag, visar aldrig några känslor i verkligheten (TYP)!
Jag har gråtit 1-3 gånger i nyktert tillstånd fram för någon under hela mina
snart 18 år, jag är less på att höra om alla andras problem som oftast består
utav killproblem/tjejproblem och om dom som på står att dom är så jävla
ensamma och att ingen finns där för dom när dom har TUSEN människor
som bryr sig om dom och finns där för dom dag som natt!!
Jag är så JÄVLA TRÖTT på att alltid sätta andra fram för mig själv nu,
jag är så jävla TRÖTT på att hålla på och låtsas med allt, SÅ LESS LESS LESS!
Just nu så har jag ingen lust att leva inte här och idag!!!
Jag gillar inte att känna, gillar inte känslor dom bara förstör för mig
och får mig att må skit!! Jag har stängt ute/stängt av alla känslor sen jag
var liten eller ja inte ilskan då nej jag har fått raseri utbrott ända som jag va
en liten äcklig snorunge, ända sen jag inte kunde prata riktigt...
Jag själv medicinerade mig med alkohol som yngre (fjortis åldern) ja hmm alltså
innan jag åkte in på hem vilket var år 2008......
Jag träffade en kille en kort stund efter
att jag fick flytta hem och allting gick suuuuper fort mellan
han och mig nu när jag tänker efter.. Under tiden vi var tillsammans
så dog min äldsta syster av en överdos
i April 2009 och under hela den tiden gick jag utan sånt stöd som
jag egentligen hade behövt kanske och allt de där
men de klarade jag rätt bra tyckte jag ändå förutom att
jag tog till alkoholen lite då och då inte för att jag har alkohol problem
som min förra soc trodde att jag hade
( DUMASTE SOC KÄRRINGEN I HELA STAN VAR HON DÅ) ...
Jaja drygt 11 månader tillsammans med honom ( mitt ex ) så tog det slut
och jag blev sårad av han gång på gång när det tog slut mellan oss
sen en gång i början på 2010 så hade jag festat med några kompisar och jag
hade flippat ur mitt ex kom & någon till kom och hämtade mig från festen
skjutsade hem mig och några timmar efter det runt 3-4 på morgonen så
satt jag ensam hemma och grinade,grinade & grinade ringde till mitt ex
och sa att jag inte orkade nå mer, ja orkade inte leva nå mer,
han sa bara till mig att gå och lägga mig och att allting skulle lösa sig...
Vi sa hej då och la på luren,  allt jag kunde tänka efter det samtalet
var att verkligen ingen brydde sig, ingen lyssnade
på mig, jag fanns inte jag var bara luften som ingen behövde för & andas..
så jag gick till badrummet och försökte hänga mig
själv det misslyckades TOTALT sen tog jag till lite vassare
grejer och skärde upp armarna ( vill på peka att alkholen eller ja
absinten som jag drack av gjorde så jag hamnade i ren psykos )
men men iallafall så ringde jag mamma tror jag å
sa vad jag hade gjort och bla bla så efter en liten stund kommer
några inrusande i lägenheten och det var mamma, Arto
och någon mer minns inte vilka tror att de va min syster och hennes kille..
Någon försökte stoppa blodet medans en anna ringde efter
ambulans så sen blev det ambulans raka vägen till akuten heeelt
onödigt enligt mig eftersom att det inte var så allvarligt
tyckte jag då.. hmm ja ja ja jag vet inte ja orkar inte skriva mer typ..
Sanningen var ju ändå att det var ett vanligt beteende hos såna med ADHD
ja det kallas själv medicinering för er som är för
dumma för att förstå (ber om ursäkt) .Jag vill så mycket med mitt liv
men ingenting blir någonsin som jag hade tänkt mig
nej allting går åt helvete när det väl har börjat gå bra,
som nu med min prakitik & allt jag går aldrig en full vecka ut nej jag
pallar inte helt änkelt!! Alla andra tror att jag är lat,
har ont i huvudet bara eller att jag inte kommer upp ur sängen
men så är FALLER ICKE! jag är ingen "LAT" person alls nej inte någonstans,
jag har inte ALLS svårt för att ta mig upp på morgonen hur
tidigt det än är eller hur sen in på natt jag en har gått och lagt mig!
Jag fick min AHDH Diagnos i början på 2010 så då va jag
alltså nästan 17 år och tiden innan det har
ALLA FUCKING JÄVLA F*TTER till VUXNA FUCKAT UPP MITT LIV,
MIN FRAMTID MITT SJÄLVFÖRTROENDE OCH HELA MIG!!
Tack vare att ALLA VIDRIGA VUXNA trodde att jag var
DUM I HUVUDET så kom min diagnos (ADHD) inte förens jag va 17 år,
tack vara er f*tter så¨har jag ingen framtid, ingen utbildning INGENTING!
Jag blev mobbad från Årskurs 2 (lågstadiet) tills Årskurs 5 (mellanstadiet)
sen fick jag fan nog för om ingen jävel ingen vuxen,
ingen lärare brydde sig FAST DOM JÄVLARNA SÅG
VAD SOM HÄNDE VARJE JÄVLA DAG
så skulle jag sluta gå till skolan och de gjorde jag..
Så Andersbergsskolan FICK DRA ÅT HELVETE i mina ögon!!
Jag gick ju om en klass i lågstadiet utan någon som helst förklaring
till det jag  var bara "inte mogen" hahahha!! FUCK YOU FUCK ER!
men jag gick 7an på LILLHAGSSKOLAN Lärarna där PLUS rektorn
VAR/ÄR HELT JÄVLA STÖRDA I HUVUDET JÄVLA MISSLYCKADE
FANSKAP!! REKTORN HADE MAGE TILL ATT SITTA OCH
TALA OM FÖR MIG OCH 2 AV MINA KOMPISAR ATT VI
VAR DUMMA I HUVUDET?!?!? du din jävla idiot du skulle egentligen bara
ta och passa dig du DIN PATETISKA MISSLYCKADE JÄVLA NOLLA!!
jag ska tala om för dig att jag kan stämma skiten ur din skola (LILLAHGEN) och
vad gäller er andra så ska jag tala om att jag kan
STÄMMA SKITER UR ANDERSBERGSSKOLAN OCH ER JÄVLAR SOM BARA
KASTADE UT MIG FRÅN GYMNASIESÄR!


Hej & hå nu fick jag skriva av mig en hel del..
Just de jag blev mobbad i skolan och alla undrar säkert för vad..
JO då ska jag tala om för er för första gången i hela mitt liv
att jag blev mobbad för att jag var STOR, FET, TJOCK ett riktigt
jävla vidrigt FETTO KOM fan inte och säg att ni vet hur det känns nej för
de gör ni INTE men jag kan ju tala om för er att jag har varit FET
men samtidigt när jag kom upp i tonåren så var jag underviktig
så alltså har jag både varit FÖR FET och FÖR SMAL nu är jag väl lagom
men i mina ögon så¨kommer jag ALLTID att vara FET, ÄCKLIG usch allt de där
så för en gångs skull så tänker jag säga det här nu utan att ångra mig
utan att känna mig patetisk eller egoistisk, NI VET INTE HUR DET KÄNNS
SÅ KOM INTE OCH SÄG TILL MIG ATT NU FINNS DÄR FÖR NI VET HUR DET
KÄNNS NI VET INTE!!! JAG SÖKER INTE UPPMÄRKSAMHET DET JAG
HAR BESKRIVIT FÖR MÅNGA SÅ MÅNGA GÅNGER ÄR VAD JAG SER I OCH
PÅ MIG SJÄLV FATTA DET!? de sitter i min äckliga hjärna
att jag är FET,FUL,ÄCKLIG och allt!

Ni vet ingenting, ni anar inte någonting...



Skitsamma nu känner jag mig egoistisk och patetiskt ialf,
kom inte å tro att jag tycker synd om mig själv för det gör jag inte
ända gångerna jag tycker synd om mig själv är när ABSOLUT INGEN
ser mig eller när jag inser att jag inte kan visa känslor som alla andra
för att jag är en KÄNSLOKALL BITCH & kan inte ta ner muren runt om mig...

Ni alla kan va lugna sluta tänk att jag är en patetiskt,
självmordbenägen lite fjorts.. Som sagt så skyller jag det gärna på absinten..
JA jag önskar även att mitt ex hade funnits kvar i mitt liv nu
som han lovade eftersom att jag alltid skulle var en
utav hans "bästastevänner" vilket var bullshit men de visste jag
så det var ingen nyhet för mig, tror inte att han läser min blogg heller
så därför skriver väl jag exakt vad jag vill just nu..
Jag hade gärna velat haft kvar honom som en
väldigt nära vän och ingenting mer och jag är helt ärlig då ja har
inge känslor kvar för honom även fast det kanske kan
värka så om det känns lite obehagligt för mig när
de gäller hans nuvarande förhållande. Sånt är livet också
kan ja tala om för er som tror att jag fortfarande vill ha honom
att jag träffade en kille i slutet på sommaren av 2010
som jag fortfarande inte riktigt kan glömma men de skiter jag också i
för de där som hände behövde jag verkligen inte har bara träffat på
fega idioter förra året aldrig någon som vågade vara ärlig fega fanskap,
TA ÅT ER ALLIHOPA ni killar som gör det :)

Ne men som jag sa så hade jag gärna velat ha han kvar i mitt liv
som en väldigt nära vän och ingenting mer.