..
Jag skriker
så högt att jag tror
att mina öron ska sprängas.
Jag skriker
om orättvisor och om hat,
men ingen verkar lyssna...
I mitt skrik ligger dolda profetior
och en brinnande bön om hjälp,
men ingen verkar lyssna.
Jag ser människor gå förbi,
med blinda ögon
och döva öron.
Är det så här vi har blivit?
Att vi bara går förbi
en bön om hjälp?
Jag ser människor gå förbi.
Men för varje människa
som varken ser eller hör,
dör en liten del av min själ.
Mitt skrik dör ut av sig själv.
Varför skrika
när det ändå inte finns någon som hör en?
så högt att jag tror
att mina öron ska sprängas.
Jag skriker
om orättvisor och om hat,
men ingen verkar lyssna...
I mitt skrik ligger dolda profetior
och en brinnande bön om hjälp,
men ingen verkar lyssna.
Jag ser människor gå förbi,
med blinda ögon
och döva öron.
Är det så här vi har blivit?
Att vi bara går förbi
en bön om hjälp?
Jag ser människor gå förbi.
Men för varje människa
som varken ser eller hör,
dör en liten del av min själ.
Mitt skrik dör ut av sig själv.
Varför skrika
när det ändå inte finns någon som hör en?
Varför VARFÖR ska jag bo hemma när det ska vara så här!?
så less på leva i en vardag med bråk och tjat..
Jag står inte ut längre kan dagarna gå fortare jag vill fylla år NU
inte om 2 MÅNADER NU NU jag vill ansöka om en lägenhet och jag SKA
få en lägenhet på ett eller annat sätt så är det bara jag vägrar att
bo kvar hemma i värsta fall så sticker jag igen och struntar i om
jag får bo på gatan nu för jag är så jävla less!
Det är sånt här som gör mig till en negativ person till en som bara vill
ge upp allting för att jag lever i en vardag med tjat och bråk!
GE MIG FRIHET FÖR I HELVETE!
DU inser inte att jag drar mig längre och längre bort ifrån familjen.
Det är så jävla jobbigt att inte få en egen lägenhet när jag själv vet
att vi kommer bättre överens när vi inte bor tillsammans..
Jag duger ju för fan ALDRIG vad jag än gör spelar ingen roll hur
långt jag har tagit mig eller hur högt upp på toppen jag står
JAG DUGER ALDRIG! kan lika gärna bara ge upp och skita i allt och
bete mig lika för jävligt som jag gjorde förr och fortsätta med den
där "kriminella" livs stilen DET SKULLE INTE GÖRA NÅGON SKILLNAD ÄNDÅ!
Tom, står jag inför nattens mörker,
utlämnad åt mitt eget öde.
Tomheten förföljer mig.
Att känna är att leva,
men att leva är farligt,
och att känna, farligare.
Sårbarheten har tagit över,
på grund av den känner jag ingenting.
På grund av den, är jag ingenting.
Tjejen inom mig har slutat skrika,
hon är numera tyst,
och har accepterat sitt öde.
utlämnad åt mitt eget öde.
Tomheten förföljer mig.
Att känna är att leva,
men att leva är farligt,
och att känna, farligare.
Sårbarheten har tagit över,
på grund av den känner jag ingenting.
På grund av den, är jag ingenting.
Tjejen inom mig har slutat skrika,
hon är numera tyst,
och har accepterat sitt öde.
Kommentarer
Trackback
