behöver skriva av mig lite..
Jag är förvirrad och inte i kontakt med verkligheten.
Mitt självvärde ligger inte i min hjärna utan i andras ögon.
Självförtroendet och självkänslan existerar inte.
Jag lever ett liv utan att egentligen leva mitt liv.
Spända och ömande axlar och jag vet att
det inte beror på sättet jag sover,
det är ingen sträckning eller träningsvärk..
Jag skulle vilja kalla det en psykisk smärta men som
ändå gör ont fyskiskt på mig i kroppen..
Det är ständigt en stress till vardag utan att jag gör
någonting speciellt ansträngandes.
En oro hets känsla som inte går att beskriva med ord överhuvudtaget,
jag vet inte själv vad det är jag känner oro över men någonting är det..
Att jag går omkring och bär på en smärta jag helt är omedveten om
ger mig en rysning igenom hela min kropp.
Att inte alls veta vart ångesten och den där nedstämd heten kommer ifrån
gör mig galen för det betyder att det är någonting jag absolut
inte har någon som helst kontroll över utan jag är helt maktlös..
Jag älskar att skriva och det har jag alltid älskat att göra!
Det gör mig helt igenom på något sätt, det får mig att må bra igen för stunden.
Tänk er att varje dag vakna upp och ställa sig framför spegeln
och inte se någonting annat en ett monster och att man till slut
tittar närmare in i spegeln och ser sig själv där..
Många vet hur dåligt självförtroende jag har men ni har inte den blekaste
aning om hur dåligt det är igentligen det är värre än någonsin nu..
Förr kunde jag vara riktigt nöjd över mina ögon det va den ända saken
som verkligen fick mig att må lite bra över hur jag ser ut,
men nu, här, idag så finns inte ens den känslan kvar..
Jag kan tala om för er eller för er som vet om ärren på mina armar
att dom flestan ärren där kom till pgr utav mitt hur olycklig jag har varit
över att jag ser ut som jag gör och jag ljuger inte det minsta lilla när jag
talar om för er att jag tycker att jag ser ut som ett monster,
för i mina ögon så gör jag det och ja många gånger har jag funderat på
att skära i mitt ansikte istället för på armarna " jag skär mig inte längre "..
men alltid har jag tänkt "vad tjänar det till igentligen? " precis ingenting..
Hade jag haft pengar till det så hade jag gjort om mig från topp till tå
och absolut inte klagat över hur jag ser ut..
Men många tar mig inte seriös om till och med ingen?
Från 2an till slutet på 5an så blev jag mobbad vilket inte många vet om
och jag va tjock satt de va ju det jag blev retad över..
Men en dag fick jag liksom bara nog det fick vara nog!
jag slutade gå till skolan jag slutade äta, började röka och det va så mitt
destruktiva liv började om man nu kan kalla det för destruktivt har faktiskt
glömt bort vad de ens betyder men de kändes som att de passade in här "lite humor i det hela".
Iallafall så rasade jag i vikt och jag va inte medveten om det jag minns inte riktigt
hur lite jag vägde som minst utan det jag minns va den gången då skolsköterskan
där vela att jag skulle komma och väga mig för hon såg att nånting va fel helt fel..
och då stog det 58 kg på vågen om jag minns rätt men jag rasade ännu mer i vikt
och de slutade liksom aldrig riktigt.. vet inte alls hur jag såg ut på den tiden men såg en
bild för något årsen från ett disco på Legenden där min överarm va lika tanig
som mina handleder är nu och jaa jag såg de inte själv och jag ser inte ens idag
hur jag ser ut utan jag ser bara världens fulaste människa och jaaa jag tycker att
jag är tjock än i dag alldeles för TJOCK vet inte hur mycket jag väger direkt idag
men mellan 60-62 iallafall och jag är väl 1,71 cm lång..
Fick jag välja så skulle jag aldrig mer visa mig ute utan jag skulle stänga
in mig på mitt rum och dra täcket över mig själv..
Det är därför jag tål inte höra hur andra "smala och perfekta" människor
som står och säger hur feta och fula dom är när jag inget annat
än i hela världen skulle vilja se ut PRECIS som dom gör..
Jag skriver inte eller säger sånt här om mig själv för uppmärksamhet
utan jag kände bara att jag behövde skriva av mig nu för jag har
hållit saker och ting inom mig alldeles förlänge nu kände jag..
Det där hela grejen om mitt utseende är ju självklart inte det ända
som gör att jag mår dåligt också självklart det finns ju en massa annat
men jag vill inte gå så djupt in på saker och ting för jag gillar inte
att riva upp gamla sår eller att rota omkring i dåliga minnen..
Jag har fått diagnosen ADHD vilket är en stor lättnad för mig att dom
äntligen lyssnade på mig för visst fan hade jag rätt?
Jag tar Concerta just nu högsta dosen "54mg" den hjälper ganska bra faktiskt.
Ska förmodligen börja skolan till hösten i år får se hur det kommer funka?
Jag önskar att jag vore någon annan men samtidigt ändå inte..
Jaja nu ska jag inte sitta och tråka ut er något mer..
Vill bara ge ett stort tack till min mamma och min
storesyster och även min äldsta storesyster som tyvärr inte
finns med oss idag längre men som har det mycket bättre
där hon är idag förhoppningsvis bland regnbågarna!
men Ett stort tack till er tre iallafall för att ni alltid har funnits
där för mig och stöttat mig för jag vet att jag absolut inte har
varit lätt att ha med att göra..
Jag älskar er över hela mitt hjärta och det kommer jag ALLTID
att göra oavsätt vad som än händer!
Också är jag SÅ HIMLA tacksamm över min älskade systerson
helt seriöst vad vore livet utan dig min prins?
Moster älskar dig över hela sitt hjärta och den som rör dig
eller göra dig illa på något sätt ska banne mig få ångra att
hon/han någonsin föddes och jag lovar er att ni kommer få
be på era bara knän för era liva och det löftet kommer
jag ALDRIG NÅGONSIN att bryta..
Du är inte ensam om att känna så som du gör gumman. Jag känner flera stycken eftersom jag har kontakt med många såna som du och jag. Men jag som vet hur du ser ut ser ju att du är vacker och inte alls tjock.Du har ett otroligt vacker ansikte och en fin fin kropp. Dock förstår jag ditt tänk för jag har tyvärr oxå en oerhört låg självkänsla. Ofta hör detta ihop med adhd:n pga allt negativt man får vara med om i livet som t.ex mobbing.
Du ska veta att du ÄR mycket vacker och otroligt värdefull för just den du är och du är en högt älskad ung kvinna av många människor.
KRAM <3
Hej lillunge!
Du e jättefin!!!!!!
Förstår inte hur du kan tycka att du e tjock??
Kan ju tala om att jag väger ca 67 kg o e 1.62 hög över marken,fått 2 barn o tycker att jag ser rätt ok ut.... Tänkte bara om det kunde få dig att tänka efter lite?!?! O det sitter inte i hur man ser ut,det som räknas e hjärtat.. (har du säkert hört 1000 ggr) Puss på tassen =)
