Skriven 25/9 - 2010 ..
Skriven av Hannah Alesson
Det är något inom mig som saknas,
någonting som den onda världen idag stulit från mig har.
Säg mig nu vad som för mig saknas är?
Säg mig vem som stulit från mig är?
Varför just från mig som egentligen så liten är.
Människor i mitt liv som kommit och gått har mig osäker gjort.
Livets berg o dalbana sparkade och slog mig hårt,
människor runt omkring som svikit mig har,
men stark som jag är har jag ännu en gång rest mig upp.
Varför har ni orsakat mig all denna smärta utan att någon orsak har getts?
Murar jag nu har byggt upp för att slippa all smärta.
Varför ingen kan glädjas åt min lycka och framgång vet jag inget om.
Varför all denna svartsjuka mot mig som bara försöker att göra det bästa av allt?
Livets svåra väg har ej behandlat mig väl,
jag glömmer den aldrig nej jag minns den så väl
men jag vet att lycka för mig skall komma,
längre fram då människor omkring mig bara väl skall vilja.
Det som stulits från mig trygghet, tillit och självsäkerhet är,
men dagen skall komma då jag byggt upp allting som ni utan tvekan stal.
Min egen dikt och bara MIN så SNÄLLA visa RESPEKT
och låt den FÖRALLTID vara MIN egna!
Hur gör man egentligen?
Längesen jag bloggade nu, riktigt längesen..
Men allting har börjat att lösa sig för mig nu och
jag mår bra för det mest, det är praktik som gäller
för mig på vardagarna nu och det är riktigt skönt att ha
någonting att göra och se fram i mot va varje dag.
Jobbar på ett katthem och det är riktigt mysigt ja om ni bara visste!
Jag har tänk på en sak väldigt länge nu och
jag får liksom inte till det.. Så här är det,
Vad säger man till människor som bara ser alla
andras misstag,fel och brister men aldrig sina egna?
Vad säger man till den personen utan att det blir
totalt kaos av det hela? Vad är rätt och vad är fel egentligen?
Man håller någonting inom sig så pass länge att det är
på gränsen att spricka, för att man har fått nog man
har ledsnat nå fruktansvärt på människor som alltid
tycks köra med en för att dom tror att man är
dum i huvudet osv.. Hur har ni betett er när ni
har varit i den situationen? Vad gör man med människor
som inte värkar kunna ta att andra har lyckats att ta sig
upp från botten till toppen? För att får inte dom
må något bra så ska inte andra heller få göra det.
Jag har lärt mig att man måste lära sig att se sina
egna misstag, fel och brister innan man säger
någonting om någon annans. För har man inte lärt sig att
se det så har man ingen rätt till att klaga på andras.
Jag vet vem jag är och jag vet om mina misstag och
när jag gör ett, jag kan mina fel och jag ser mina
brister och den gåvan att kunna se det har fått
mig att se alla andras misstag,fel och
brister men inte dom själva, för att
"dom gör aldrig något fel, det är dom det är synd om".
Har ni någon gång varit i den situationen så skriv
gärna en kommentar och berätta om den/dom gången/gångerna :)
Nu lär jag börja fixa mig så att jag slipper
stressa till bussen sen.. Men jag ska bli bättre på
att blogga igen för att det va väldigt rogivande att
få skriva och har hitta många bloggar som det verkligen
står helt sjukt bra saker i det får en att inte känna sig
så ensam längre när man läser om andras liv :)
Puss så länge! =)
